Left navigation


Förordning (EG) nr 392/2009

Sammanfattning av bestämmelserna om passagerares rättigheter vid olyckor under sjötransport[1]

[Transportören ska åtminstone lämna denna information till passagerarna före eller vid avresan om denna förordning gäller för transporten. Sammanfattningen är inte rättsligt bindande.] 

Förordning (EG) nr 392/2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss träder i kraft inom EU- och EES-länderna[2] den 31 december 2012. Den innehåller vissa bestämmelser från Aten-konventionen från 1974 (som ändrades med 2002-protokollet) om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods.

Förordningen är tillämplig för alla transportörer som utför internationella transporter, bland annat transporter mellan EU-medlemsstater, samt vissa typer av nationella transporter, om

- fartyget för en medlemsstats flagg eller är registrerat i en medlemsstat, eller

- befordringsavtalet har ingåtts i en medlemsstat, eller

- avgångs- och/eller bestämmelseorten enligt befordringsavtalet är belägen i en medlemsstat.

Den omfattar transportörens skadeståndsansvar gällande passagerare, deras resgods och deras fordon samt rörelsehjälpmedel i händelse av olyckor.

Denna förordning berör inte transportörers rätt till att begränsa deras ansvar för olyckor enligt 1976 års internationella konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, ändrad genom 1996 års protokoll i dess senaste version.

Olyckor enligt förordningen omfattar både ”sjöfartsolyckor”[3] och ”andra händelser än sjöfartsolyckor, som orsakade olyckan” under transporten.

 

PASSAGERARES RÄTTIGHETER

Rätt till ersättning vid dödsfall eller personskador

Sjöfartsolycka: passageraren har rätt till ersättning från transportören eller transportörens för­säkringsbolag på upp till 250 000 SDR[4] vid varje tillfälle, med undantag för vid omständigheter som transportören inte kan råda över (d.v.s. krigshandlingar, naturkatastrofer, tredje mans handlingar). Ersättningen kan uppgå till 400 000 SDR, om inte transportören bevisar att olyckan inte uppkom genom fel eller försummelse från dennes sida.

Annan händelse som orsakade skadorna än sjöfartsolycka: passageraren har rätt till ersättning från transportören eller transportörens försäkringsbolag på upp till 400 000 SDR, om han eller hon bevisar att händelsen uppkom genom transportörens fel eller försummelse.

 

Rätt till ersättning vid förlust av eller skador på handresgods

Sjöfartsolycka: passageraren har rätt till ersättning från transportören på upp till 2 250 SDR, om inte transportören bevisar att olyckan inte uppkom genom fel eller försummelse från dennes sida.

Annan händelse som orsakade skadorna än sjöfartsolycka: passageraren har rätt till ersättning från transportören på upp till 2 250 SDR, om han eller hon bevisar att händelsen uppkom genom transportörens fel eller försummelse. 

 

Rätt till ersättning vid förlust av eller skador på annat resgods än handresgods

Passageraren har rätt till ersättning från transportören på upp till 12 700 SDR (fordon, inbegripet res­gods i eller på fordonet) eller 3 375 SDR (annat resgods), om inte transportören bevisar att händelsen som orsakade olyckan inte uppkom genom fel eller försummelse från dennes sida.

 

Rätt till ersättning vid förlust av eller skador på värdesaker

Passageraren har rätt till ersättning från transportören på upp till 3 375 SDR för förlust av eller skador på pengar, värdepapper, guld, silver, juveler, smycken, konstföremål eller andra värdesaker, men endast om sådana värdesaker har deponerats hos transportören med uttrycklig överenskommelse om att de ska förvaras.

 

Rörelsehindrade passagerares rätt till ersättning vid förlust eller skador på rörelsehjälpmedel eller annan specifik utrustning

Sjöfartsolycka: passageraren har rätt till ersättning från transportören motsvarande återanskaffningsvärdet av utrustningen i fråga eller reparationskostnaden, om inte transportören bevisar att olyckan inte uppkom genom fel eller försummelse från dennes sida.

Andra händelser som orsakade skadorna än sjöfartsolyckor: passageraren har rätt till ersättning från transportören motsvarande återanskaffningsvärdet av utrustningen i fråga eller reparationskostnaden, om inte transportören bevisar att olyckan inte uppkom genom fel eller försummelse från dennes sida.

 

Rätt till förskottsbetalning i händelse av sjöfartsolycka

Om en passagerare avlider eller får kroppsskador har passageraren eller en annan ersättningsberättigad person rätt till förskottsbetalning som täcker omedelbara ekonomiska behov. Förskottsutbetalningen ska beräknas i proportion till den uppkomna förlusten eller skadorna och ska ske inom 15 dagar. Vid dödsfall ska detta belopp vara minst 21 000 EUR.

 

FÖRFARANDEN OCH ÖVRIGA FÖRHÅLLANDEN

Skriftlig underrättelse

I händelse av skador på handresgods eller annat resgods ska passageraren skriftligen underrätta transportören om skadorna i rätt tid[5]. I annat fall förlorar passageraren rätten till ersättning. 

 

Frist för utövande av passagerarrättigheter

Allmänt ska talan angående skadestånd inledas vid behörig domstol inom en tid av två år. Tidpunkten som preskriptionstiden räknas från, beror på typen av skador.

 

Undantag från ersättningsansvar

Transportörens ersättningsansvar kan reduceras, om han bevisar att en passagerares dödsfall eller personskador eller förlust eller skador på passagerarens resgods beror på passagerarens eget fel eller försumlighet, eller att detta var en medverkande orsak. 

De olika ersättningsgränserna gäller inte, om det bevisas att skadorna beror på en handling som transportören, en anställd, agent eller undertransportör utfört med avsikt att orsaka sådana skador eller med kunskap om att sådana skador sannolikt skulle uppkomma. 

------------------------------------------------------------------------------------------------

[1] Sammanfattningen är framtagen i överensstämmelse med artikel 7 i Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 (EUT L 131, 28.5.2009, s. 24) om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss.

[2] Förordningen gäller inom EES-stater i överensstämmelse med Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 17/2011 (EUT L 171,

30.6.2011, s. 15), efter att EES-staterna ifråga har inlämnat tillämpliga anmälningar.

[3] I befintlig förordning omfattar ”sjöfartsolycka”: förlisning, kantring, kollision eller strandning, explosion eller brand ombord eller fel på fartyg. Alla övriga händelser som orsakat olyckan under transporten avser i denna sammanfattning som ”andra händelser som orsakat olyckan än sjöfartsolyckor”.

[4] Förlust eller skador som orsakas av en olycka beräknas baserat på ”beräkningsenheter”, d.v.s. ”Särskilda dragningsrätter” (SDR) som de medlemsstater, som är medlemmar i den Internationella valutafonden (IMF), har hos IMF (alla EU-medlemsstater). Information och omräknings­tal för SDR finns på: http://www.imf.org/external/np/exr/facts/sdr.htm. Den 26 november 2012 var 1 SDR = 1,18 EUR.

[5] Vid uppenbara skador ska skriftlig underrättelse inges före eller vid tidpunkten för ilandstigning för handresgods, och före eller vid tidpunkten för utlämnande av annat resgods. Vid skador på resgods, som inte är uppenbara, eller vid förlust av resgods ska skriftlig underrättelse inges senast 15 dagar efter ilandstigning eller utlämnande (eller planerat utlämnande i händelse av förlust).